EMS är en sjukdom som tyvärr blir allt mer vanlig i vår hästpopulation och kan leda till allvarliga följdsjukdomar framförallt fång. Alla hästraser och alla åldrar kan få EMS, men det är mäst vanligt hos ponnyraser.
Symtom:
EMS drabbade hästar lider av fetma(framförallt onormala fettdepåer vid mankam, manke och runt svansrot) som är direkt kopplat till insulinresistensvilket i sin tur i många fallleder till fång.
Det finns en stark genetisk koppling, så vissa hästraser och vissa släkter kan ha ökad risk att utveckla EMS.
Insulinresistens innebär att kroppens celler inte svarar på insulinet som frisätts när glukoshalten i blodet ökar, glukosupptaget i cellerna stimuleras inte. Detta leder till en ökad insulinfrisättning. Man har kunnat utlösa fång hos friska hästar genom att ge dem insulin, detta visar att ökade insulinhalter i blodet innebär en ökad risk för fång.
Överviktiga hästar som ges en foderstat med för mycket snabba kolhydrater som tex glukos och stärkelse löper stor risk att ha eller utveckla insulinresistens.
Diagnos:
Diagnosen ställs genom att hästen uppvisar de klassiska symtomen på EMS, dvs så kallad ”fettnacke” och andra onormala fettansamlingar i kombination med blodprover.
Behandling/förebyggande:
Den enda effektiva behandling för hästar med EMS är bantning. Det vill säga en kontrollerad foderstat och regelbunden motion. EMS hästen bör ha en foderstat som till största delen (allra helst bara) bestående av ett analyserat grovfoder. Vikten av att analysera grovfodret kan inte nog understrykas då en korrekt foderstat omöjligt kan beräknas utan att veta vad grovfodret innehåller. Vetenskapliga studier talar om att EMS/IR hästar bör ges ett grovfoder med lågt näringsvärde men med en balanserad kvot på ca 5-6 MJ/gram smältbart råprotein och enbart 9-10% innehåll av icke-strukturella kolhydrater. Det är tyvärr inte ofta man hittar så låga värden i svanskt grovfoder. Om foderstaten måste kompletteras med kraftfoder bör detta vara fattigt på kolhydrater men rikt på fett och fibrer.
En EMS häst som har tillgång till gräsbete bör kontrolleras noggrant och tillgången på gräs reduceras. Munkorg eller så kallad ”strip grazing” dvs att hästen ges tillgång till en liten mängd nytt gräs var dag genom att staketet successivt flyttas är i många fall effektivt.
Det har dock visat sig att en häst kan på en mycket kort tid ”äta ifatt” när den får tillgång till gräs. Därför är kortare vistelser på rikligt grön-bete vara av begränsad effekt.
Daglig motion ökar insulinkänsligheten och minskar därmed risken för att hästen utvecklar fång.
Och kom ihåg att alla feta hästar inte har EMS och alla hästar med EMS är inte synligt feta!