Hästinfluensa
Hästinfluensa är en relativt vanlig och mycket smittsam luftvägssjukdom som orsakas av et virus. Bland ovaccinerade hästar kan viruset få en snabb spridning. Inomhus kan viruset spridas i luften från en häst som hostar i upp till 45 meter. Hästar utomhus i närliggande hagar kan därmed också bli smittade. Smittan kan även spridas via utrustning, träns grimmar etc. En inte lika vanlig men potesiell väg för smittspridning är via personal som bär det i form av smutts på kläder och händer från häst till häst.
Även fullt vaccinerade hästar kan bära på viruset i sina luftvägar i upp till 24 timmar och därmed fungera som en smittbärare från tävling eller träning hem till ovaccinerade hästar i stallet.
Inkubationstiden är från ett till tre dygn och hästen är smittsam i sju till tio dagar efter den första febertoppen.
Typiska symptom på influensa är ett plötsligt injuknande med hög feber (upp till 41°C), en djup och torr hosta samt ett tunt, klart näsflöde. Vissa hästar kan också få markant nedsatt aptit, svulna lymfknutor och svullnad (ödem) i ben och skap.
Dom flesta hästar tillfrisknar inom tio dagar. Det finns ingen behandling mot viruset i sig, men vissa hästar kan bli såpass dåliga att stödbehandling med framför allt febernedsättande kan vara befogad.
Även fullt vaccinerade hästar kan bli sjuka, men då oftast med mycket lindriga symptom.
Det finns många olika influensavaccin på marknaden, men alla har ett bra skydd mot influensaviruset.
Dom olika producenterna har lite olika vaccinationsrekommendationer.
SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) har följande rekommendation:
Grundvaccinering:
- Föl vaccineras första gången vid sex månader om stoet är adekvat vaccinerad och fölet fått råmjölk. Om stoet inte är vaccinerad eller fölet inte har fått råmjölk kan vaccination göras tidigare, men inte före tre månaders ålder.
- Andra vaccinationen mot influensa sker därefter inom en till två månader
- Tredje vaccinationen tre till sex månader efter den andra
Revaccinering:
- Unghästar bör vaccineras varje halvår tills den fyller fyra år
- Tiden mellan vaccinationerna ska inte understiga tre månader
- Från och med fyra års ålder rekommenderas en årlig vaccination
Hästar som tävlar skall vara vaccinerade. Det varierar lite med vilka regler som gäller mellan dom olika förbunden samt på vilken nivå man vill tävla.
Se respektiva förbunds hemsida för vilka regler som gäller.
Stelkramp (tetanus)
Stelkramp är en nervsjukdom med 80-100% dödlighet och orsakas av en bakterie, Clostridium tetani, som finns i miljön och i tarmfloran hos människor och djur. Bakterien följer med smuts in i sår där den producerar ett toxin (gift) som påverkar nervsystemet. Symtomen inkluderar stela käkmuskler, stel och styltig gång, framfall av tredje ögonlocket. Hästen blir överkänslig för ljud, ljus och beröring. Koliksymtom och svårigheter att kissa är också vanlig symptom. Senare i förloppet får hästen svårt att tugga och svälja och till slut kan den få svårt att resa sig och förblir liggande på sidan med stela ben. Till slut påverkas även andningsmuskulaturen och struphuvudet och hästen kan inte längre andas.
De flesta hästar insjuknar 10-14 dagar efter smittotillfället och dör inom 5-7 dagar efter att symtomen bryter ut.
Vaccinet ger ett mycket bra skydd mot stelkramp, dock ej hundraprocentigt. ALLA hästar bör vara stelkrampsvaccinerade. Det dräktiga stoet bör vaccineras ca 6-8 veckor innan beräknad fölning för att ge fölet optimalt skydd. Fölet skall sedan vaccineras vid 6 månaders ålder och igen 4-6 veckor efter första vaccinationen. En tredje spruta ges vid 1 års ålder. Därefter behöver man endast ge ny vaccination var tredje år.
Föl till ston som inte är vaccinerade innan eller där vaccinskyddet är oklat, kan vaccineras från 3 månaders ålder.
I situationer med högre risk för stelkramp, t.ex vid kastrering, bör hästen få en påfyllning om det är mer än ett år sen den senast fick en stelkrapsvaccin.
Botulism
Detta är en dödlig sjukdom som orsakas av bakterien Clostridium botulinum som förekommer i jorden. Bakterien kan under vissa förhållanden, framför allt i syrefritt miljö, bilda sporer och utsöndra ett toxin (gift) som påverkar nervsystemet hos däggdjur. Hästar är mycket känsliga för toxinet och mycket små mängder kan leda till döden.
Den vanligaste förgiftningsvägen vid botulism hos hästar är intag av inplastad foder som innehåller toxin. Om jord, gödsel, gammalt gräs eller kadaver kommer med i fodret vid skörden, kan vilande bakteriesporer få rätt förutsättningar för att utvecklas till bakterier som sedan kan bilda toxin. Det är inte ovanligt att små harungar eller sorkar åker med i hösilagebalen under pressningen, eller att jord följer med när höet vänds, när balen sedan plastas uppstår en syrefattig miljö som är idealisk för botulismbakterierna att bilda toxin i.
Hästar som drabbas visar symtom såsom svårigheter att svälja foder och vatten, saliv rinner därför ofta ur munnen. Slapphet och nedsatt muskelspänning i tunga, läppar, svans. Hängande ögonlock och förstorade pupiller. Svårigheter att hålla upp huvudet samt svårigheter att gå. Svaghet och darrningar i muskuelaturen. Nedsatt pupillreflex, förstoppning, kolik och utspänd urinblåsa kan uppträda.
Muskelförsvagningen blir värre allt eftersom. Hästen kan i slutskedet inte resa sig och dör av andningsförlamning eller cirkulationssvikt inom 48 till 72 timmar.
Det finns åtta olika typer av botulin-neurotoxin (BoNT) påvisade i världen. Hos häst i Sverige har endast typ B påvisats
Botulismvaccinet Bot Vax B ger ett bra skydd mot typ-B, dock inte hundraprocentigt. Grundvaccinationen består av 3 vaccinationer med 1 månads mellanrum, därefter årlig revaccination. Hästen har ett bra skydd mot sjukdomen ca 2 veckor efter andra sprutan, men måste få en tredje pruta för att skyddet ska hålla en längre tid. Skyddet är som bäst i 9 månader efter sista vaccinet. Därefter avtar skyddet gradvis. Därför är det lämpligt att ge det årliga vaccinet på höstkanten så att hästen har ett så bra skydd som möjligt under vintern då risken för förgiftning är som störst.
Abortvirus
Hästens herpesvirus -1 (EHV-1) orsakar infektion som kan orsaka kastning hos dräktiga ston. Hos övriga hästar kan viruset orsaka luftvägsinfektion eller neurologisk sjukdom. Den neurologiska formen av EHV-1 är ovanlig.
Smittan är luftburen och sprids via hostning från drabbade hästar. Aborterade foster och fostervätskor/hinnor är också smittsamma. Viruset kan finnas kvar vilande i kroppen och aktiveras vid senare tillfällen t ex vid stress. Ett dräktig sto kan smittas tidigt i dräktigheten och viruset finns sedan kvar i kroppen i vilande form, det kan sedan aktiveras efter flera månader och spridas till fostret där skador uppstår i fostrets organ. Oftast dör fostret och stoet kastar, men i vissa fall kan fölet födas levande men svagt och kan dö efter några dagar. Stoet är ofta fullt friskt utan några andra symtom.
Symtomen på infektion kan vara feber, dålig aptit och nedsatt allmäntillstånd, vissa hästar får hög feber, hosta och näsflöde samt svullna ben.
I mer sällsynta fall ses neurologiska symtom såsom vinglighet, svaghet i bakdelen och i allvarliga fall förlamning.
Herpesvirus -4 (EHV–4) är närbesläktat med EHV–1 och är vanligt förekommande, särskilt hos unga hästar. Det kan orsaka luftvägsinfektion (rhinopneumonit), feber, svullna ben, och sällsynta även abort (kastning). EHV-4 orsakar inte nevrologiska symptom.
Det finns vaccin mot EHV-1 och EHV-4. Det är inte något fullgått skydd, men minskar risken för sjukdom. Det finns inget vaccin som är registrerat att skydda mot den neurologiska formen av EHV-1. Hästar kan vaccineras från 5 månders ålder. Det är en grundvaccinering med två doser med 4-5 veckors mellanrum. Därefter en revaccination var 6e månad.
För att skydda ett dräktigt sto från abortvirus vaccineras stoet i 5:e, 7:e och 9:e dräktighetsmånaden. Vaccinet ger endast ca 60-75% skydd mot infektionen. Vaccinet har bättre skydd om merparten av hästarna i gruppen är vaccinerade. Det vill säga att vaccinera ett dräktigt sto i en stor grupp ovaccinerade hästar har mycket begränsad effekt.